Morgonstund

Tur att inlägget är ljudlöst. Det var liv i luckan kan jag berätta. Att göra utan att fråga är inte vad som går hem hos en nyvaken nästan femåring, men om man kommer på att man kan äta vid det lilla bordet, och att ens lillebror vill samma sak då blir det en vacker tyst stund och jag njuter av att just de två har varandra. 

Det går bra nu...

Det går inte så bra nu. Försökte överträffa mig själv och baka surdegsbröd en vardagsmorgon. Det gick finfint till jag skulle sätta igång maskinen, det känsliga startvredet gör att man lätt kommer åt pulse-läget, eller om man kommer åt det redan när man ställer fram maskinen, dock blir resultatet detsamma.  Mjöl överallt. Tredje gången på kort tid har det hänt, även för Johan.

Drygt, men bröd blev det, och gott dessutom. 

Det var inte riktigt så där jag tänkte att dagen skulle börja och heller inte att inlägget skulle se ut så här, men det får bli så. 

 

Smak?

 I går, eller kanske i förrgår så satt O på pottan en stund. Vi lät honom vara ensam i badrummet, men plötsligt hörde vi honom i köket och J hittade honom med en sked i handen.  De gick till badrummet och J konstaterade att det faktiskt var något blött i pottan. Frågan är nu bara vad O tänkte med skeden, vi kan bara se ett scenario framför oss.

 

Lucia

 Igår byggde vi ett pepparkakshus, med en dörr på glänt. Ellen anade att det var någon där inne. Hon såg att någon kikade tillbaka på henne när hon tittade in. Sen hittade hon tomteskum i handfatet i badrummet och hon såg choklad på väggen bakom julgranen...

I morse när vi vaknade hade någon tagit fram alla leksaker och slängt i en hög på vardagsrumsgolvet.  Vi hittade också ett brev från Nissen som trivdes bra i pepparkakshuset och tyckte att barnen hade så många saker att om det ska bli några julklappar så måste vi hjälpas åt att rensa ut saker ingen leker med. 

Nämen

Nu är vi här igen. För sjunde året i rad och med oss har vi ett nytt sällskap på sju månader som är här för första gången. Så det kan gå. 

Och juni blommar mest

Vilken juni det har varit, kanske inte det varmaste junivädret alltid, men när det som mest behövt har vädret varit toppen. Det har hänt så mycket att jag knappt vet var jag ska börja. Men det började som vanligt med Blodomloppet med jobbet. Sen var det dags att ta i med hårdhandskarna och börja med målningen av fasaden. Bara att få till rätt färg blev några vändor till och från färgaffären.

 

Helgen därpå började med grillning hos Patrik och Aino innan jag begav mig till Älmsta och sprang Jättelångt - Stafetten med Johans syrra och hennes kompisar. Och det blev en upplevelse jag inte kommer att glömma i första taget. Deras femte medlem hade stuckit till Nya Zeeland så jag skulle hoppa in på mittensträckan och springa 2,1 mil längs Roslagsleden, i 23 graders värmde och gassande solsken mitt på dagen. Efter 17-18 km kom jag bort och hittade inte tillbaka utan var helt vilse i skogen. Hjärnan hade stängt av så det gick inte att tänka klart. Irrade runt i över en timme och fick även telefoncoachning och till slut rådet att "springa mot solen". Då slutade jag virra och bestämde mig åt den riktningen och tro det eller ej, strax innan mobilen dör så ser jag på gps:en att jag rör mig mot en väg och inte vilken väg som helst, utan just den lilla bilväg ditt Cissi (Johans kusin) kört in för att tuta för att jag skulle kunna följa ljudet. Hon hade kört dit på vinst och förlust och för mig var det verkligen högvinsten, jag hörde tutet. Så fort jag satt mig i bilen och tömt hennes vattenflaska så dog mobilen. Vi tog oss till växlingen och fick fortsätta tävlingen. Mina 2,1 mil blev nästan 3 och vi gick från solklar etta i tjejklassen till att sluta på delad andraplats. Det fina i det hela var att vi faktiskt kom tvåa, Cissi som sprang sista sträckan spurtade om det andra laget på upploppet, men i resultatlistan delar vi på den platsen, långt efter de andra tävlande lagen. Jag var grymt besviken på mig själv men väldigt lättad att Cissi hittade mig och att vi fick jubla med henne i slutändan. 

Team Jättesnygga

 

Helgen vägdes sedan upp att vi var extremt duktiga på söndagen, vi fixade med skrapning och tvättning av den andra sidan av huset och en tur till tippen och vilken lättnad jag kände när allt skräp som stått vid vår uppfart i flera veckor försvann.

Midsommarhelgen blev som en dröm, efter en kort arbetsvecka flög vi till Umeå på torsdagen för att på kvällen vara med på en Midnattspaddling ute vid Karlsborg. Så himla fint och rofyllt det var, och vädret var med oss. Det var så vackert och jag önskade jag hade kunnat ta ännu fler bilder. På midsommaraftonen vaknade vi upp till strålande sol och närmare 20 grader och firade en midsommar som jag mindes från då jag var liten. Brännboll, tipsrunda, sillunch, jordgubbstårta och självklart lite nymodigheter som kubb med bästa sällskapet.

Kajaktur runt Bastuskär

 

Dagen efter kollade vi in Pärans nya lägenhet och Magnus nya hus, och innan vi flög hem på söndagen hann jag med att dricka Rosévin med Stina (eftersom Gotthards bestämde sig att sommarstänga sin servering) och en middag på Teg.

När vi kom hem var det bara att fortsätta med huset på kvällarna och på helgen var det dags för Marias möhippa och den blev verkligen bra i mina ögon. Hon anade ingenting och vi fick perfekt väder. Vi red islandshästar och hon blåste glas och fick några uppdrag som hon fixade galant. Det bjöds på en massa skratt och nästa helg ser jag framemot att träffa alla igen på bröllopet.

 

Även denna helg fick vi kavla upp ärmarna och måla, men nu för sista gången. Så himla skönt. Under juni har vi även fått till det någorlunda bra med badrummet, men vi är fortfarande inte nöjda och imorgon ska vi träffa K-Rauta för en slutbesiktning, så nu hoppas jag att vi under juli månad kan fira att badrummet är färdigt, målarställningen är borta och att nedräkningen till semestern kan börja.

Juni avslutades i alla fall på bästa sätt med en middagsdejt med Stina och en föreställning av Parkteatern.