Blommig falukorv

När jag var liten brukade vi sjunga en låt om blommig falukorv. Enligt låten en god maträtt, men det var inget som serverades hemma eller på dagis, så min slutsats var att det måste vara en påhittad maträtt för att få en rolig sång, ev. att någon ritat blommor på korvskinnet, som det var på bilden i boken.

När jag flyttade ihop med Johan så trollade han fram ett papper med receptet på Blommig falukorv. Hans mamma hade försynt frågat honom om det var något som han önskade med sig när han flyttade hemifrån och det enda han kunde komma på var det receptet.

Så i söndags tog han äntligen tag i saken och lagade det till middag. Under hela den här veckan har jag ätit det till lunch, jag vill inte ha något annat, det är bara att hålla med Hasse Alfredsson.

Det är över nu

Vätternrundan är avslutad och vi kom i mål. Den svenska klassikern är färdig och jag kommer aldrig att göra om det, särskilt inte Vätternrundan. Däremot hittade jag världens bästa skoaffär i Motala så det var lugnt värt att ha ont i knäna under hela cykelturen och troligtvis nån vecka framöver. Att gå i trappor, resa/sätta sig gör ont, ont, ont.

Innan denna helg hade jag sett ut ett par fina dyra skor som jag skulle få köpa ifall jag klarade Vätternrundan, det skulle vara min morot när det kändes som värst. I alla fall, när vi under fredagen bilade ner till Motala, (vi och Johans päron) så regnade det, och det regnade när vi kom fram och skulle hämta nummerlapparna och äta lunch.

Det regnade så mycket att Christina gick på jakt efter gummistövlar. Vi följe efter och jag hittade ett par bruna sandaler som jag letat efter i år och dar, dessutom var de från Ecco så det var extra mjuka och fotriktiga. Sen hittade jag ett par svarta skor från Vagabond som jag inte heller kunde låta bli. Båda skorna var på rea så jag handlade jag med. Det var lite vågat sa vi sen på väg till campingen, nu måste jag ju verkligen klara Vätternrundan.

När vi satte upp tältet så var det i alla fall uppehåll, men vi var redan blöta när vi låg i tältet och väntade in starten.

Man tager vad man haver när ens strumpor blivit våta.

När starten gick var det uppehåll, men efter en stund kom regnet och det regnade ända tills vi kom till Jönköping och efter det regnade det till och från.

Tanken från början var att vi skulle cykla var och en för sig, men när vi pratade innan så sa jag att jag gärna ville att Johan skulle cykla med mig de första timmarna när vi cyklade i mörkret. Det tyckte han var helt ok, han var lite orolig att lämna mig ensam ifall nåt skulle hända med cykeln mm. Sen under tiden när vi pratade med varandra så sa han att det inte var nån idé att försöka få någon bra tid utan bara att ta sig runt så då kunde vi lika gärna fortsätta tillsammans och det tyckte jag var bra. Vi cyklade på och det brände i knäna vid varje tramptag och mellan skulderbladen så gjorde det ont till och från.

Johan vid en av de sista kontrollerna då det äntligen slutat regna och man kunde ta fram mobiltelefonen.

Vättern

Jag vid sista kontrollen.

Efter många timmar kom vi i mål i Motala. Det var det. Det är inget jag rekommenderar någon att göra.

Nedräkning

Vi har börjat nedräkningen till Vätternrundan. Det ser och känns inte lovande ut. Träningsmässigt? Nej - jag är och kommer aldrig bli någon vidare bra cyklist, det var länge sen jag kände mig så otränad som jag känner mig nu. Vädermässigt? Nej – prognosen visar 11 grader och regn, jag kommer nog sakteligen att frys ihjäl under cykelturen. Stackars mina händer, kan man köpa galontyg och tråckla ihop ett par galonvantar måntro?

Grattis Sara!

Idag fyller Sara år, hurra! Sara som är så vis och förstående, men inget paket på posten får hon som jag får av henne. Dålig stil av mig, jag vet, men jag glömmer bort allt tills det är dags att vakna upp samma morgon som födelsedagen och då är det alltid svårt att ordna nåt bara så där.

Vet ni vad jag fick i vintras när jag som bäst behövde det? Ett paket med gotländskt kärlekste och chokladpraliner av ljus- och vit choklad. Kan det bli mer rätt? Tror inte det. Pralinerna försvann i ett nafs, medan teet fortfarande används vid behov.

Som i söndags när vi vaknade upp kl 10 på förmiddagen och jag blev alldeles stressad av att vi sovit så länge när det var så mycket vi skulle göra. Skyndar mig upp och börjar rabbla upp allt vi måste hinna med, städa, tvätta, rösta, storhandla, åka till Biltema, fixa cyklarna… Johan svarar helt enkelt: Jag tror du allt behöver lite kärlekste idag, och så ordnade han te och skorpor till frukost och sen flöt resten av dagen på precis som vi ville.

Hur?

Hur hinner man uppdatera bloggen dagligen? Några gör det t o m flera gånger om dagen, förstår inte.

Veckan försvinner innan man hinner reagera och så njuter man av helgen och plötsligt är det måndagmorgon.

Hoppar över början av veckan för jag minns knappt vad som hände. Torsdagen blev en dag som jag nästan ville sudda ut. För första gången i mitt liv gick jag hemifrån utan att ta med mig nyckeln. Hann inte med det jag tänkte göra och kvällen slutade med att jag nästan svimmade på Norra Brunn.

Fredagen var däremot underbar. Vaknade upp till soligt sommarväder så på lunchen kunde jag passa på att sola lite

och sen efter jobbet grillade vi med pappa och lagom till efterrätten kom Magnus så på lördagen var vi kompletta att inta Stadion på lördagen för att följa Magnus under Stockholm Maraton i stekande hetta.

En sliten marathon-hjälte

Ett kort guldkantat inhopp av Stina gjorde dagen komplett innan vi landade i lägenheten och började baka bullar inför söndagens picknick.

På söndagen när vi skulle fara så hittade inte Johan bilnyckeln, mycket irriterande, vi letade och letade och tillslut kom han på att den var i ett par ihopvikta jeans i garderoben. När vi väl kom iväg hade vi en trevlig biltur till en gemytlig picknick. Himlen var klarblå och kvällen avslutades med grillning i Skebo och varsin anmälan till Vasaloppet 2010.

Igår var vi ute och cyklade och idag har jag storstädat lägenheten så att jag i lugn och ro kan börja söka några fler jobb innan jag går och lägger mig. Och imorgon ska vi cykla igen.