Nu är vi tillbaka. Mina planer om trötta kroppar efter ett par dagars skidåkning grusades totalt. Jag köpte inte ens liftkort.
Patrik och Karro innan första åket.
Vi kom upp till lunchtid på torsdagen. Då var det ganska ok väder, c:a -15 grader, blåsigt och lite sol som tittade fram. Typiskt nog hade mina pjäxor fått åka i takboxen med skidorna så de gick inte att använda. Det blev en upptäcksfärd i Åre med Annelie som inte åker utför.
Dagen efter var det -18 och så blåsigt att man egentligen inte ville gå ut. Det räckte med att titta ut genom fönstret för att frysa, trädens alla kvistar stod vågräta och många av liftarna var stängda. Kände att det inte var någon idé för mig att ens öppna skidfodralet.
De andra gav sig ut i backen och jag och Annelie tog det lugnt på förmiddagen för att på eftermiddagen åka längdskidor i Björnen med K-son och Karro. Det var helt underbara skidspår där. Jag hade lugnt kunnat stanna längre, men de andra tyckte inte längdskidor var så roligt. Det var riktigt kallt och jag ville bara grina de första två km för att det gjorde så ont i händerna. När jag sen fått upp farten och blivit varm var det inga problem, och de andra hade inte en chans att hålla mitt tempo.
Jag var alldeles vit när jag kom tillbaka, K-son undrade om jag stått på huvudeteftersom både ögonfransarna och ögonbrynen var snötäckta.
När vi kom tillbaka hade Johan förfrysit ena kinden och Patrik ena örat. Så dagen efter, då det blåste minst lika mycket och var ännu kallare, såg vi film och for på badhuset.
Idag har vi bara kört bil, sett en bilolycka och två avåkningar.
Som tur var körde K-son och Johan hem oss med varsam hand.
