Jag tror jag lägger ner snart, vet inte vad jag ska skriva om. Det händer inte så mycket, eller så händer för mycket att det inte finns tid att berätta. Visst kan jag skriva att jag åt världens godaste middag, men varför skryta om det när man inte orkar skriva ned receptet. Förut kunde man kopiera in från ett word-dokument eller ett mail direkt in här, men det går inte längre, det har blivit nån uppgradering och jag orkar inte lära mig hur man ska göra när inte copypaste- funktionen funkar. Inte ens bilderna kan jag få dit jag vill.
Jag kan berätta små vardagliga saker som att vi ikväll städar undan våra julgrejer, men hur intressant är det? Jag kan berätta som ni vet att jag var hemma i helgen och träffade alla nära och kära, men det är ju ingen nyhet. Föresten blev alla bilderna jag tog då alldeles suddiga. Inget finns att visa.
Men saker som att jag inte orkar gå till posten/brevlådan med julklapparna till Stina och Sara är inte så roligt att tala om, eller att jag inte orkar träna på vardagarna längre. Så vad finns kvar, gå till jobbet, jobba, göra middag, göra nåt hjärndött och sen sova.
Men idag hände i alla fall en rolig grej på jobbet. Vi jobbar som sagt var med bl a djurskydd och det innebär att vi ibland måste ge personer djurförbud och att vi ibland måste göra omedelbara omhändertagande av djur. Idag när jag kom tillbaka från ett möte så hade mina rumskompisar Eva och Sandra gjort ett omedelbart omhändertagande av min blomma och berättade att de gett mig blomförbud. Jag kunde inget annat göra än att skratta och sedan skratta lite till. Jag måste erkänna att blommans blad gått från gröna till brungula vilket oftast händer när jag försöker ta hand om växter och blomman var en förskräcklig syn så tillslut fick de nog helt enkelt. Jag höll upp mina lila händer för dem och sa att bevis finns att jag inte har gröna fingrar och att jag dyrt och heligt lovade att inte överklaga.
Men jag är inte helt oduglig, blomman jag fick av Johan för länge sedan den lever och har snart vuxit ur sin kruka.
