Annars då?

Har man ingenting att göra så får man hitta nåt att göra. Just nu ser det hemskt ut hemma hos oss. Vi hade inga planer för dagen så vi bestämde oss för att ta tag i hallen. Det är nämligen på tiden att ljusa upp den med nya tapeter. Vilket gör att man måste börja med att slipa och måla lister. Men det gick faktikst bättre än förväntat, vi blev inte ens sura på varandra, fast vi har ju det värsta kvar.

För tillfället ser vår skoförvaring ut så här,

en salig röra. Men jag måste ju passa på att visa mina nya skor, eller kängor rättare sagt.

Hur sköna som helst.

Förra helgen hade vi inte heller något planerat så då for vi till Johans föräldrar. Johan fixade med deras gäststuga och jag var ute och plockade svamp med Christina. Det blev nästan tio liter så det tog ett tag att rensa.

När vi kom därifrån såg det ut så här hemma hos oss. Christina passade nämligen på att, förutom sylt och gele, även att ge oss både kärleksört och astrar som blommade i trädgården. De blommar fortfarande, men svampen har vi i alla fall fått undan.

Finbesök

I helgen hade vi finbesök då mamma och pappa kom hit. På lördagen tog vi en långpromenad till Söder och passerade Bondens marknad innan vi stannade till på Fotografiska Museet. Där var det var kö utanför både när vi gick in och när vi skulle ut.

Vi såg en jättefin utställning av Nick Brandt som hette On This Earth, A Shadow Falls, men de andra utställningarna förstod jag mig inte riktigt på.

På kvällen var vi Hamburger Börs och kollade in showen Oslagbart och åt kopiösa mängder god mat. Det var en alldeles utomordentligt trevlig dag.

Ja, det var en utomordentligt trevlig helg som tog slut alldeles för fort för nu har de åkt hem.

Kvällen som försvann

Idag jobbade jag över för ovanlighetens skull. Kom inte från jobbet förrän efter kl 18 så det var väldigt ovanligt att se Stockholm när det började mörkna. Det fick mig att tänka på hur mörkt det kan vara i Umeå vid den här tiden. Bilderna är tagna vid 18:30, och det blev nog mörkare än verkligheten.

Kanske lite svårt att se, men det var fullmåne.

Här nere är föreseten Söderström. Jag tycker det är trevligt att det finns ett ställe som heter det. Där håller de på att bygga för Citybanan och det har de gjort de senaste åren.

Den som väntar på något gott

Detta väntade mig igår när jag kom hem efter träningen. Har jag berättat för er att Johan är bäst i världen.

Stigen vid vattnet

Idag på väg hem från jobbet tog jag en liten omväg och valde stigen vid Svindersvik istället för att gå längs den vanliga bilvägen. Där var det helt underbart att gå. Något längre, men oj så njutningsfullt. Det kommer att bli en daglig repris tills vädret säger stopp.

Men visst är det lite synd om båten?

Skogens skafferi

Det var faktiskt tur att vi hade tidningar hemma, för igår hade vi turen att få en massa svamp av Johans mamma som nu ligger färdigrensade på tidningspapper över hela köksbordet. En burk nykokt lingonsylt kastade hon även med på köpet. Mycket trevligt.

Det firade vi med att göra pannacotta med smultron framtrollade från frysen. Ibland gör naturens resurser det mycket enkelt för en att fixa gratis vardagslyx.

Det tar tid

att läsa DN. Att gå igenom helgens skörd av tidningar har tagit hela förmiddagen. Det är redan lunch och det känns som om dagen försvunnit. Att prova på en helgprenumeration kanske inte var så smart ändå.

Sicklaloppet

Helgens lördag var lika vacker som tidigare lördagar varit. Strålande sol med sommarvärme så det var alldeles underbart att springa Sicklaloppet som gick av stapeln för första gången. Bilden ovan är snodd från deras hemsida http://sicklaloppet.se/. Jag har väntat på att det skulle bli nåt lopp i närheten så det var verkligen super att Järla Orientering tog tag i saken och anordnade ett lopp med start vid Sickla köpkvarter och runt Sicklasjön och Hammarby Sjöstad ungefär där jag brukar springa i vanliga fall.

Eftersom jag varit sjuk och fortfarande konstig i halsen bestämde jag mig för att ta det lugnt så jag sprang till och med i glasögon. Målet var att springa loppet under en timme och det lyckades jag med, 58:47 blev det, men nästa år ska jag ner på närmare 50 minuter. Det är i alla fall mitt stora mål. Kom och var med nästa gång. Ja ja ja. Det var nämligen lite tråkigt att springa själv, inte ens Johan kunde vara där och heja.