Snart

Snart är det dags för ett nytt år, dags att bli en bättre människa? En sån som ringer och hör av sig, men det gäller väl alla. Ni kan ringa mig med.

Ska man bli duktig och börja träna? JA, JA, JA!

Ska man börja laga riktig mat med grönsaker? JA, JA, JA!

Det här är bara nonsens, har inget vettigt att komma med. Har inte ro att gå och sova och det är för sent att ringa någon eller göra något vettigt.

Ikväll träffade jag Jonas efter jobbet och drack kaffe och pratade lite alldagligt om livet. Sen när jag klev in innanför dörren undrade Johan om jag ville följa med till Slottet? Självklart, det var Patrik som behövde låna lite grejer för att klara av de tråkiga timmarna mellan vaktpassen. Han är med i Nordic Battle Group och i väntan på att få åka till Afghanistan i vår så går de vakt.

Imorgon tar vi tåget till Karbenning och firar nyår med hela byn. På nyårsdagen ska vi få spela bandy vilket jag verkligen ser framemot. Har inte åkt skridskor sen gymnasiet. Vi hade hoppats på snö och längdåkning, men man tar vad man får. Flygbiljetterna till Umeå försvann ju så plötsligt skulle det kosta oss 3000 kr att åka hem.

Förra nyåret var jag inte heller hemma, eller jo, jag var ju hemma här i lägenheten och det var så
häftigt vilket lyckous jag plötsligt fick på kvällen. Jag vet inte av vilken anledning, hade inte druckit särskilt mycket, men det bara bubblade lycka i hela mig som behövde få komma ut på något sätt, så då ringde jag runt och den stackare som svarade fick inte en syl i vädret utan det bara bubblade och bubblade ur min mun. Helt tvärtemot mitt första nyår här i stan. Då låg jag i Calles sovrum i Sundbyberg och bara grät och grät och ville hem till nyårsfirandet i Holmsund som just då var det enda och perfekta sättet att fira nyår på.

Nä, nu får ni som läser hälsa mig gott nytt år i kommentarerna så jag vet vilka ni är.

Om vi inte hörs i morgon så får ni ha ett GOTT NYTT ÅR!