söndag 14 juni 2009

Det är över nu

Vätternrundan är avslutad och vi kom i mål. Den svenska klassikern är färdig och jag kommer aldrig att göra om det, särskilt inte Vätternrundan. Däremot hittade jag världens bästa skoaffär i Motala så det var lugnt värt att ha ont i knäna under hela cykelturen och troligtvis nån vecka framöver. Att gå i trappor, resa/sätta sig gör ont, ont, ont.

Innan denna helg hade jag sett ut ett par fina dyra skor som jag skulle få köpa ifall jag klarade Vätternrundan, det skulle vara min morot när det kändes som värst. I alla fall, när vi under fredagen bilade ner till Motala, (vi och Johans päron) så regnade det, och det regnade när vi kom fram och skulle hämta nummerlapparna och äta lunch.

Det regnade så mycket att Christina gick på jakt efter gummistövlar. Vi följe efter och jag hittade ett par bruna sandaler som jag letat efter i år och dar, dessutom var de från Ecco så det var extra mjuka och fotriktiga. Sen hittade jag ett par svarta skor från Vagabond som jag inte heller kunde låta bli. Båda skorna var på rea så jag handlade jag med. Det var lite vågat sa vi sen på väg till campingen, nu måste jag ju verkligen klara Vätternrundan.

När vi satte upp tältet så var det i alla fall uppehåll, men vi var redan blöta när vi låg i tältet och väntade in starten.

Man tager vad man haver när ens strumpor blivit våta.


När starten gick var det uppehåll, men efter en stund kom regnet och det regnade ända tills vi kom till Jönköping och efter det regnade det till och från.

Tanken från början var att vi skulle cykla var och en för sig, men när vi pratade innan så sa jag att jag gärna ville att Johan skulle cykla med mig de första timmarna när vi cyklade i mörkret. Det tyckte han var helt ok, han var lite orolig att lämna mig ensam ifall nåt skulle hända med cykeln mm. Sen under tiden när vi pratade med varandra så sa han att det inte var nån idé att försöka få någon bra tid utan bara att ta sig runt så då kunde vi lika gärna fortsätta tillsammans och det tyckte jag var bra. Vi cyklade på och det brände i knäna vid varje tramptag och mellan skulderbladen så gjorde det ont till och från.

Johan vid en av de sista kontrollerna då det äntligen slutat regna och man kunde ta fram mobiltelefonen.


Vättern

Jag vid sista kontrollen.

Efter många timmar kom vi i mål i Motala. Det var det. Det är inget jag rekommenderar någon att göra.

2 kommentarer:

Magnus sa...

Bra jobbat! Kan dock tänka mig att det var enormt tråkigt.

Eureka sa...

Tack så mycket! Jo, det var tur att vi höll ihop. Annars hade jag kanske blivit galen på kuppen.