Klart och betalt

Gata upp och gata ned

I måndags såg vi De kallas oss artister på TV. Det handlade om Annika Norlin och de filmade när hon cyklade på Kungsgatan i Umeå. Det nästan snörpte till i hjärtat på mig. Det är ju jag som ska cykla där, fram och tillbaka längs Kungsgatan och upp och ned för Svingen.

Det blev även ett bekant återseende att se alla hus längs Kungsgatan och på kvällen slog det mig varför jag blev så glad. Jo, för i Umeå är husen hus. Det går lätt att orientera sig genom att säga "efter det gula huset..." eller "gå tills du ser ett blått hus med tegeltak...". Hus kan få smeknamn som Saltapinnhuset eller Krösus Sorks hus. Husen urskiljer sig.

I Stockholm sitter husen ihop. Man märker inte ens att man kommer till ett nytt hus, man ser ingen skillnad. Man ser heller inga hustak, gatorna är för trånga och husen för höga. Det är bara långa rader ut av hus i samma färgnyans. Inga staket eller buskar som avskiljer husen, det är knappt att man lägger märke till port och husnummer. Några gånger jag har gått förbi porten till mitt jobb. Skulle det inte vara för att det dyker upp en busshållsplats strax efter så skulle jag bara fortsätta gå.

Annars är Stockholm en underbart vacker stad förutom just att gatorna är tråkiga. Tar man en promenad längs vattnet och tittar över på andra sidan så blir man alldeles lycklig av att Stockholm är ett konstverk i sig.

Snö och mat

I fredags var det trafikkaos. Det hade snöat hela natten så alla bussar var inställda. Det tog en timme längre för mig att komma till jobbet, men jag lyckades i alla fall. Av de c:a 30 pers som brukar vara på jobbet så var vi tio som dök upp.

Några av arbetsmyrorna som dök upp var Sandra och Eva som sitter i samma rum som jag.

På kvällen var vi ute och åt med Ellinor och Erik och jag fick äntligen gå på SMAK. Åh vad jag gillade konceptet. I stället för att välja större rätter så valde man ett antal smaker. Ville man kunde man även få matchande vin. Allt smakade gott och det blev en riktigt trevlig kväll. Tack för sällskapet.


All snö som kom gjorde att det blev utmärkta förhållanden för skidåkning på lördagen. Vi lastade bilen och mötte upp Per på Lidingö och betade av 18 km. En del av slingan gick i skogen så det var jobbiga backar uppåt och härliga utförslöpor, men det var nästan förenat med livsfara då fotgängarna var ute och söndagsstrosade. Rätt som det var kunde de kliva över spåret utan att kolla sig för, både jag och Johan hade hjärtat i halsgropen varsin gång, men som tur var hände inget.

Så på kvällen kunde vi avnjuta en ny utemiddag. Den här gången i Bromma på ett ölhak som hette Sorbon. God men dyr öl. Idag har vi inte orkat med många knop. Pinsamt lite, fast solen sken var vi knappt utanför dörren.

Nice life

Utsikt från stugan.


Långbryggan, Sveriges längsta brygga.

Utsikt över Siljan.

Det blev en strålande dag.

Spåren var superfina och jag flög fram på mina skidor,

medan Johan hade en fin dag i skidbacken.

Ibland är livet alldeles underbart.

Rättvik nästa

Här råder just nu febril aktivitet. Det tvättas, plockas, provas, packas ned, packas upp, divideras, funderas... och allt bara för att vi imorgon tar en lyxpaus från vardagslivet för en roadtrip.

I Rättvik väntar en bokad stuga och vi kommer förhoppningsvis gå runt i underställ och tjocksockar hela helgen när inte skidorna är på. Åh vad jag längtar.

Teatime

Har man hunnit med ett IKEA-besök en vardagskväll är det underbart att kasta upp benen och dricka finte när man väl är hemma.