Nästan nutid

Taberg fick avsluta augusti och september började med att jag och Karro sprang Tjejmilen i spöregn. Det firade vi med en middag på Storstad. Jag tog det nyktert då jag på söndagen skulle träffa upp Per på Bosön för att vara med på en heldag med löparföreläsningar och löparträningar. Det var kul, och som tur var sken solen den dagen.

Helgen efter det höll vi en Fruhippa för Kristina eftersom vi som bodde i Stockholm inte var med på möhippan i Helsingborg. Pernilla kidnappade henne till Centralbadet där jag mötte upp dem och sedan kom Sofia och vi hamnade  hemma hos oss på kräftmiddag.

Vilket får mig att äntligen komma i fas med mina uppdateringar för nu i helgen hade vi den årliga kräftskivan ute på Seglarö. Så nu får ni stå ut med lite Photogrid igen. PG var värd, vädret var klockrent, troligtvis de sista dagarna med sommarkänningar, och sällskapet trevligt.

 

Och nu drar vi till Kanarieöarna.

Taberg

Dagen efter bröllopet åkte vi vidare till Norrahammar utanför Jönköping. Vi hade som plan att göra ett extrastopp på hemvägen, men vi var lite osäkra på var stoppet skulle ske. På bröllopet hamnade jag bredvid två personer som båda var från Jönköping som sa att skulle vi stanna till i de trakterna så måste vi självklart kolla in Taberg så när regnet på söndagen stod som spön i backen i Helsingborg styrde vi bilen tillbaka till Jönköping. Vi fick nämligen lov att göra ett litet stopp där på ditvägen då Johan kom på att han glömt sin skjorta.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När vi checkat in på vandrarhemmet for vi direkt till toppen av Taberg för att äta middag. Tyvärr

 var vädret inte det bästa så utsikten blev inte så bra, men Vättern kunde vi se i alla fall.

 

Jag gillade att det var så brant, det blir så häftiga kontraster då.

Dagen efter var det strålande väder, så fort vi vaknat köpte vi med oss frukost och körde till Taberg för att njuta av utsikten. Men det gick inte så som vi tänkt oss. Serveringen var stängd och då även terassen med utsikten. Dessutom var det trots det soliga vädret iskallt, bara runt tio grader så vi frös och bestämde oss för att köra hemåt istället.

Vi blev i alla fall en utsikt rikare.

Bröllop

Sista helgen i augusti tog vi en tur till Helsingborg för att gå på bröllop. Det var vackert och trevligt och hur roligt som helst. Det blir ju nästan automatiskt mycket bilder för att man vill dokumentera allt det som är så vackert för stunden, så då passade jag på att leka lite med Photogrid (fast jag misslyckades med första bilden).

Vi bodde i alla fall på ett hotell vid Stortorget och perfekt plannerat låg kyrkan på baksidan.

Middagen var supergod och trevlig med lekar och tal.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Resten av kvällen spenderades på dansgolvet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Halv sex på morgonen släckte vi i hotellrummet så det var lugnt "a night to remember".

Semesterns sista dagar

Jag hinner inte med känner jag. Som sagt, det var nästan en månad sen vi avlutade vår semester och det gjorde vi med en resa till Karbenning och lite skogsäventyr innan vi började jobba. 

Jag hade turen att redan efter en veckas arbete få gå på mingel på Tessinska. För första gången på tre år var det sol så vi kunde vara ute i trädgården. Sen var det dags för oss att åka iväg på bröllop, men det får ni höra om en annan gång.

Jag kan i alla fall berätta om Bellmansstafetten som vi sprang med jobbet. Det var en kväll med allt väder på en gång och ett tag kunde vi spana in två regnbågar. Det bästa som hände var att jag träffade på Petter som hade tappat bort sitt lag. Annars var det inte så roligt, jag vågade inte springa på så jag var grymt besviken när jag kom i mål, på exakt samma tid som förra året.

Helsingfors

Efter att vi åkt både motorbåt och segelbåt var det dags att borda en ännu större båt, nämligen färjan till Helsingfors. Vi tog med oss Johans föräldrar och hade det riktigt trevligt. På färjan åt vi finmiddag innan vi testade dansgolvet och några timmars sömn senare kom vi fram till en väldigt fin stad, men lite besviken blev jag att det inte märktes av att det var årets designhuvudstad vi var i. Men vi kanske bara var på fel ställe. Jag kan i alla fall lugnt tänka mig att åka dit igen.

De första dagarna i augusti

Oj, nu har nästan hela augusti försvunnit utan att jag berätttat nånting. Inte för att det hänt så stora grejer, men lite har vi gjort sen vi kom hem från Göteborg.

 

Vi hann bara vara hemma någon dag innan vi for och hälsade på Johans syrras familj ute på ön. Där blev det en massa sommarmys.

 

När vi efter några underbart trevliga dagar sa hejdå for vi vidare till Skeppsdal där PG mötte upp oss och Tripple-K för en liten seglingstur.

 

Det började dessvärre inte så bra, hällregn och vindstilla, men efter några timmar kom solen fram. På eftermiddagen när vi angjorde vid viken var det strålande väder och det var riktigt härligt att bada fast det tog tid för mig att bli blöt. När vi seglade hem morgonen efter var det riktigt fint seglarväder.



Göteborg

Semester nummer två började med en resa till Göteborg. Vi flög tidigt på morgonen så vi var lite sega när vi kom fram. Som tur var strålade solen mot oss så vi slog oss ned i Trädgårdsföreningen och njöt av det fina vädret. När magen kurrade åt vi lunch och testade sedan gräsmattan i Slottskogen. Trädgårdsföreningen vann stort.

På eftermiddagen mötte vi upp våra kompisar på vandrarhemmet och slog oss ned på en uteservering, det var ju så klockrent väder. Vi letade sedan upp ett middagsställe och trodde vi hittat vinstlotten när vi fick bord på Berså. Men nja, en timmes väntan för en färdiggrillad Scan-burgare var inte vad vi hoppats på. Men kvällen blev bättre.

Vi hade ju biljetter till Bruce Springsteen och jag fick för första gången kolla in Ullevi, det var mäktigt.

Det var tack vare dessa två som vi var där.

Det var en bra konsert som blev riktigt stämninsfull emellanåt.

Dagen efter regnade det, vi kollade in båtarna på Maritima museet och åt våfflor tills det slutat regna. Då tog vi oss till Liseberg och körde femkamp. Jag förlorade stort, men det roliga var att Karro faktiskt vann på Chokladhjulet, två kg Kexchoklad. I samma veva började regnet ösa ned, det var ett regn med Visby-varning, vi var så blöta att det bara var att skratta åt det hela. Som plåster på såret avslutade vi den magnifika helgen med en riktigt god och lång middag på Texas Longhorn.

Rasande fart

Min första semsesterpersiod slutade i och med Jubileumsmaran. Sedan var det dags för två veckors jobb som försvann i ett rasande tempo. En anledning var att vi gjorde ett pitstop hemma i Holmsund för grillmiddag och födelesdagsfirande och som grädde på moset fick jag träffa ett charmtroll. Och så tog jag chansen att dokumentera syskonen Söderström tillsammans, för det är inte ofta vi träffas samtidigt.



Fyra mil senare

I lördags var jag värsta superwoman och sprang jubileumsmaran åt en kompis. Hon hörde av sig i slutet av maj och undrade om jag ville springa då hon själv inte kunde. Javisst, svarade jag på en gång och satte igång och träna i juni. Försökte komma ut några gånger i veckan men fick inte till så många långpass, när jag slutade träna i början av juli hade jag bara avverkat två längre pass på 19 respektive 23 km.

Plötsligt var det lördag den 14 juli 2012, 100 år efter OS, och upp till bevis. Jag var nervös eftersom jag varit sjuk och att vi blivit uppmanade att klä oss tidsenligt, vilket jag inte lagt ned någon energi på. Det enda jag gjorde var att sätta på mig näsduken som de ville att vi skulle ha på huvudet. Jag träffade på Johan B från jobbet innan start och han hade gjort likadant. Det var några utklädda, men de allra flesta körde i vanliga löparkläder.

Det var häftligt att vi fick starta från Stadion. Publiken hejade och det var häftigt att springa ut till startfållan och sen sköt Svea Livgarde en startsalut med sina musköter och vi fick springa ett halvt varv med en jublande publik som bakgrundsmusik. Sen var det bara att börja springa. Sprang i ett lugnt tempo och tänkte att varenda uppförsbacke nu blir en nedförsbacke på tillbakavägen. (Man glömmer ju att det i slutet är nedförsbackarna som gör mest ont.) Banan var väldigt backig i början men det blev planare och det var fullt med publik längs hela vägen som hejade och många var utklädda.

Jag sprang med ett leende nästan hela vägen för det var så härlig stämning längs med banan. Det var perfekt löpväder och efter ett tag började vi möta de som redan varit och vänt så då kunde vi heja på de bästa löparna. Jag försökte efter ett tag spana efter Johan B eftersom jag visste att han var mycket snabbare än mig, det var ganska bra för då fick jag annat att tänka på. Och plötsligt var det han som hejade på mig. Det gjorde de närmsta km lite lättare och plötsligt var jag vid vändpunkten.

Vid 25 km började det kännas väldigt drygt i benen och vid 30 km började det göra ont i låren och då blir det ju på nåt sätt lite trevligt också, det är då det börjar på riktigt och man kan räkna nedåt, fast varje nedförsbacke gör ont. Tillslut var det bara 5 km kvar och det är ju ingen fara, så då var det bara att pinna på. Min taktik att springa lugnt och gå vid varenda vätskestation och dricka och eventeullt äta utan att stressa fungerade för tillslut såg jag Stadion torna upp framför mina ögon. Då kunde jag välja att springa två km till eller att springa direkt i mål och då ville jag direkt till upploppet då man såg alla i publiken heja. Jag trodde ju att Johan och PG skulle vara där och heja så jag ökade på upploppet med mina stumma lår men de hade tyvärr inte hunnit dit, jag hade varit för snabb. Hade räknat med runt 5 timmar och nu blev det runt 4:30.

Efter målgången fick jag en medalj och ett glas mousserande vin, och faktiskt en snygg finisher-tröja. Killarna mötte upp mig på ett tag senare och jag var verkligen supernöjd efter loppet. Allt hade varit så bra den dagen, vädret, loppet stämningen, formen, sluttiden, känslan, det var bara glädje med att springa och jag bara njöt.

Sol, vind och nä, inget vatten denna gång

I måndags var det en strålande dag, så när Johan och några kompisar planerade en tur till Björkvik tog jag chansen och följde med, lika gärna som jag kunde snora i en soffa kunde jag väl snora på en filt i solen. Det skulle ju kunna vara så att det var den enda soliga dagen på sommaren och om det mot förmodan inte skulle bli något lopp på lördag så hade jag avstått en solig dag för ingenting. Väderprognosen visade nämligen halvtaskigt väder tisdag till fredag.  Dessutom hade jag och Nina stannat vid Pocketshop och shoppat loss, så nog fanns det läsning att roa sig med.

Utsikter

Så har ännu några semesterdagar försvunnit i rasande fart. På torsdagen kom Nina och Ellinor hit och vad passade bättre än Tacos till middag i sann korridorsanda? Vi avslutade med en promenad till Hammarby Sjöstad och hade sedan planen för de resterande dagarna klara i våra huvuden.

På fredagen blev det en tur till Slottet och Livrustkammaren. Sedan tog vi en mastodontpromenad runt Söders höjder och spanade in alla utsikter. Vi avslutade med middag på Ljunggrens och sedan en drink på Och himlen därtill som ligger i Skrapan. Vilken underbar utsikt det var, det var ett ställe helt i min smak.

Livrustkammaren

Utsikt från Skinnarviksberget

Utsikt från Och himlen därtill

På lördagen hade väderprognosen visat på sol så vi tog en båttur till Vaxholm. Där var det trevligt och gemytligt och som sagt, soligt. Vi fikade, kollade i affärer och avslutade med att sola en stund innan vi åkte hem igen. Då kände vi att sjön sugit, så vi stannade hemma och grillade och hade filmmarathon.

Vi avslutade vår korridor-reunion på Urban Deli på Nytorget för en underbar långfrukost. Vilket trevligt ställe. Nu vet jag vet vad jag ska unna mig om jag tar mig runt hela marathonet på lördag. Jag börjar nämligen bli lite nervös och stingslig. Det är nämligen så att jag blivit förkyld. Kände redan på torsdagen hur halsen började göra ont och det fortsatte hela helgen och sedan kom snuvan och hostan. Nu hoppas jag bara att jag hinner bli frisk och att jag orkar runt. Har inte genomfört så många träningspass och bara två långpass, och båda gångerna har jag fått ont i mitt knä. Utsikterna för en behaglig marathonresa känns bortblåsta och jag är nu inställd på att behöva slita ont för varje klarad kilometer.

Marholmen

Vi som hade tid fortsatte efter traktorträffen vidare till Marholmen för att testa lekparken där. Det var en jättefin park med olika gungor och till syrrans stora förtjusning, en linbana. Efter att vi gungat och hoppat gick vi ned till vattnet och killarna passade på att bada. Då passade jag och Johan på att dra vidare och få en lugn dag för oss själva innan näste semesteretapp börjar.

För nu är det inte långt kvar. Snart kommer Nina och Ellinor och vi ska ha tjejhäng i dagarna tre.