Göteborg

Semester nummer två började med en resa till Göteborg. Vi flög tidigt på morgonen så vi var lite sega när vi kom fram. Som tur var strålade solen mot oss så vi slog oss ned i Trädgårdsföreningen och njöt av det fina vädret. När magen kurrade åt vi lunch och testade sedan gräsmattan i Slottskogen. Trädgårdsföreningen vann stort.

På eftermiddagen mötte vi upp våra kompisar på vandrarhemmet och slog oss ned på en uteservering, det var ju så klockrent väder. Vi letade sedan upp ett middagsställe och trodde vi hittat vinstlotten när vi fick bord på Berså. Men nja, en timmes väntan för en färdiggrillad Scan-burgare var inte vad vi hoppats på. Men kvällen blev bättre.

Vi hade ju biljetter till Bruce Springsteen och jag fick för första gången kolla in Ullevi, det var mäktigt.

Det var tack vare dessa två som vi var där.

Det var en bra konsert som blev riktigt stämninsfull emellanåt.

Dagen efter regnade det, vi kollade in båtarna på Maritima museet och åt våfflor tills det slutat regna. Då tog vi oss till Liseberg och körde femkamp. Jag förlorade stort, men det roliga var att Karro faktiskt vann på Chokladhjulet, två kg Kexchoklad. I samma veva började regnet ösa ned, det var ett regn med Visby-varning, vi var så blöta att det bara var att skratta åt det hela. Som plåster på såret avslutade vi den magnifika helgen med en riktigt god och lång middag på Texas Longhorn.

Rasande fart

Min första semsesterpersiod slutade i och med Jubileumsmaran. Sedan var det dags för två veckors jobb som försvann i ett rasande tempo. En anledning var att vi gjorde ett pitstop hemma i Holmsund för grillmiddag och födelesdagsfirande och som grädde på moset fick jag träffa ett charmtroll. Och så tog jag chansen att dokumentera syskonen Söderström tillsammans, för det är inte ofta vi träffas samtidigt.



Fyra mil senare

I lördags var jag värsta superwoman och sprang jubileumsmaran åt en kompis. Hon hörde av sig i slutet av maj och undrade om jag ville springa då hon själv inte kunde. Javisst, svarade jag på en gång och satte igång och träna i juni. Försökte komma ut några gånger i veckan men fick inte till så många långpass, när jag slutade träna i början av juli hade jag bara avverkat två längre pass på 19 respektive 23 km.

Plötsligt var det lördag den 14 juli 2012, 100 år efter OS, och upp till bevis. Jag var nervös eftersom jag varit sjuk och att vi blivit uppmanade att klä oss tidsenligt, vilket jag inte lagt ned någon energi på. Det enda jag gjorde var att sätta på mig näsduken som de ville att vi skulle ha på huvudet. Jag träffade på Johan B från jobbet innan start och han hade gjort likadant. Det var några utklädda, men de allra flesta körde i vanliga löparkläder.

Det var häftligt att vi fick starta från Stadion. Publiken hejade och det var häftigt att springa ut till startfållan och sen sköt Svea Livgarde en startsalut med sina musköter och vi fick springa ett halvt varv med en jublande publik som bakgrundsmusik. Sen var det bara att börja springa. Sprang i ett lugnt tempo och tänkte att varenda uppförsbacke nu blir en nedförsbacke på tillbakavägen. (Man glömmer ju att det i slutet är nedförsbackarna som gör mest ont.) Banan var väldigt backig i början men det blev planare och det var fullt med publik längs hela vägen som hejade och många var utklädda.

Jag sprang med ett leende nästan hela vägen för det var så härlig stämning längs med banan. Det var perfekt löpväder och efter ett tag började vi möta de som redan varit och vänt så då kunde vi heja på de bästa löparna. Jag försökte efter ett tag spana efter Johan B eftersom jag visste att han var mycket snabbare än mig, det var ganska bra för då fick jag annat att tänka på. Och plötsligt var det han som hejade på mig. Det gjorde de närmsta km lite lättare och plötsligt var jag vid vändpunkten.

Vid 25 km började det kännas väldigt drygt i benen och vid 30 km började det göra ont i låren och då blir det ju på nåt sätt lite trevligt också, det är då det börjar på riktigt och man kan räkna nedåt, fast varje nedförsbacke gör ont. Tillslut var det bara 5 km kvar och det är ju ingen fara, så då var det bara att pinna på. Min taktik att springa lugnt och gå vid varenda vätskestation och dricka och eventeullt äta utan att stressa fungerade för tillslut såg jag Stadion torna upp framför mina ögon. Då kunde jag välja att springa två km till eller att springa direkt i mål och då ville jag direkt till upploppet då man såg alla i publiken heja. Jag trodde ju att Johan och PG skulle vara där och heja så jag ökade på upploppet med mina stumma lår men de hade tyvärr inte hunnit dit, jag hade varit för snabb. Hade räknat med runt 5 timmar och nu blev det runt 4:30.

Efter målgången fick jag en medalj och ett glas mousserande vin, och faktiskt en snygg finisher-tröja. Killarna mötte upp mig på ett tag senare och jag var verkligen supernöjd efter loppet. Allt hade varit så bra den dagen, vädret, loppet stämningen, formen, sluttiden, känslan, det var bara glädje med att springa och jag bara njöt.

Sol, vind och nä, inget vatten denna gång

I måndags var det en strålande dag, så när Johan och några kompisar planerade en tur till Björkvik tog jag chansen och följde med, lika gärna som jag kunde snora i en soffa kunde jag väl snora på en filt i solen. Det skulle ju kunna vara så att det var den enda soliga dagen på sommaren och om det mot förmodan inte skulle bli något lopp på lördag så hade jag avstått en solig dag för ingenting. Väderprognosen visade nämligen halvtaskigt väder tisdag till fredag.  Dessutom hade jag och Nina stannat vid Pocketshop och shoppat loss, så nog fanns det läsning att roa sig med.

Utsikter

Så har ännu några semesterdagar försvunnit i rasande fart. På torsdagen kom Nina och Ellinor hit och vad passade bättre än Tacos till middag i sann korridorsanda? Vi avslutade med en promenad till Hammarby Sjöstad och hade sedan planen för de resterande dagarna klara i våra huvuden.

På fredagen blev det en tur till Slottet och Livrustkammaren. Sedan tog vi en mastodontpromenad runt Söders höjder och spanade in alla utsikter. Vi avslutade med middag på Ljunggrens och sedan en drink på Och himlen därtill som ligger i Skrapan. Vilken underbar utsikt det var, det var ett ställe helt i min smak.

Livrustkammaren

Utsikt från Skinnarviksberget

Utsikt från Och himlen därtill

På lördagen hade väderprognosen visat på sol så vi tog en båttur till Vaxholm. Där var det trevligt och gemytligt och som sagt, soligt. Vi fikade, kollade i affärer och avslutade med att sola en stund innan vi åkte hem igen. Då kände vi att sjön sugit, så vi stannade hemma och grillade och hade filmmarathon.

Vi avslutade vår korridor-reunion på Urban Deli på Nytorget för en underbar långfrukost. Vilket trevligt ställe. Nu vet jag vet vad jag ska unna mig om jag tar mig runt hela marathonet på lördag. Jag börjar nämligen bli lite nervös och stingslig. Det är nämligen så att jag blivit förkyld. Kände redan på torsdagen hur halsen började göra ont och det fortsatte hela helgen och sedan kom snuvan och hostan. Nu hoppas jag bara att jag hinner bli frisk och att jag orkar runt. Har inte genomfört så många träningspass och bara två långpass, och båda gångerna har jag fått ont i mitt knä. Utsikterna för en behaglig marathonresa känns bortblåsta och jag är nu inställd på att behöva slita ont för varje klarad kilometer.

Marholmen

Vi som hade tid fortsatte efter traktorträffen vidare till Marholmen för att testa lekparken där. Det var en jättefin park med olika gungor och till syrrans stora förtjusning, en linbana. Efter att vi gungat och hoppat gick vi ned till vattnet och killarna passade på att bada. Då passade jag och Johan på att dra vidare och få en lugn dag för oss själva innan näste semesteretapp börjar.

För nu är det inte långt kvar. Snart kommer Nina och Ellinor och vi ska ha tjejhäng i dagarna tre.

Traktorträff

Sommarens första semesterresa avslutades hos Johans föräldrar som vi våldgästade i tre nätter. Vi tog även chansen att låta våra syskonbarn träffa varandra. Vi åkte till Färsna gård och spanade in traktorer och djur.



Mellanlandning

Efter besöket i Älmsta fortsatte vi norrut till Johans syrra och fick finmiddag på köpet. Vi passade på att hoppa studsmatta och leka tafatt med Calle så att vi blev alldeles färdiga. Det blev soffmys istället vilket var lite svårt att fånga på bild, men vi gjorde varsitt försök.

Flyt

Nu är semestern påbörjad och vi har haft några riktigt fina dagar. Det började med att vi for till Älmsta och var barnvakter. Det  var trevligt och jag försökte min vana trogen fånga grabbarna grus  på kort då jag träffar dem så sällan. Oftast vill de inte vara med på kort och om de ställer upp så tittar de bort. Så man får passa på när de är helt omedvetna om vad som händer, som här, när de spanar efter fiskar nere på bryggan. Men skam den som ger sig. Ta en titt längre ned och vad skådar mitt norra öga. Jo, två pojkar som tittar mot kameran. Äntligen.