Min mamma fyller år idag. Grattis! Hon är bra på alla sätt och det är faktiskt ganska roligt hur man märker när man fått distans till föräldrarna hur mycket de faktiskt betytt och hur man tar efter vissa saker. Jag börjar då och då komma på mig själv med att göra "som mamma gör".
När jag kommer hem är det bästa jag vet en lugn och tyst stund så jag kan gå igenom posten och läsa lokaltidningen utan att bli störd. Den mening jag oftast säger är ”Sänk ljudet” när Johan ser på TV. När jag städar vill jag helst vara ensam, och det tydligaste av allt, som jag inte förstod hur det kunde gå till var hur mamma kunde rabbla flera olika namn innan hon kom på rätt. Nu gör jag det med, det var helt otroligt hur jag höll på i helgen med att kalla Johan för ”Petter, Pat… Johan”, eller Petter för ”Pe, Jo… Petter”. Varför blir det så? Bara så ni vet, min mamma är bäst.
1 kommentar:
oh, vad glad jag blir, jag som bara minns alla fel jag gjorde!!
m
Skicka en kommentar